Jätterolig dag, verkligen. Missade sista tillfället av den absolut obligatoriska självförsvarskursen. Tänkte på det igår kväll, men det lämnade där. Vaknade faktiskt i tid imorse utan att ha ställt nåt larm, men hade totalt förträngt det, så då mamma frågade om jag hänger med till Kokkola så var det självklart. A ringde sedan och frågade var jag var, men då var det redan för sent, jag var i Kokkola och skulle ha hunnit vara med bara en timme så det var inte värt att köra dit. Vet att det är mitt eget ansvar att hålla reda på och komma ihåg sånt här, men är besviken över att ingen ringde tidigare (A hade inte telefonen till hands tidigare så kunde inte ringa då i början).
Så istället grät jag hela tiden jag var i Kokkola, inte för att jag var ledsen eller arg utan bara pga stressen jag känner. Nu hamnar jag att ta igen det här på onsdag kväll, typiskt nog då jag har zumba och konditionsboxning. Så då måste jag få bort de klasserna, alternativt fortsätta med den en vecka längre - på praktiken. Stress stress STRESS.
Så nu har jag då nått stadiet då jag gråter för ingenting. Och glömskestadiet. Vet inte hur många gånger de senaste dagarna jag sagt "oj, det hade jag glömt".
Dessutom hade jag glömt att jag lovat mig i arbete ikväll, tur att A ringde och påminde.
Har aldrig glömt arbetet tidigare.
Ni ser hur bra det går...
Jag har ont i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar